wisma

Den kommer smygande,gäckande strycker sej runt mej väntar avvacktande,tornar upp dej stor och tung mörk.
Skrattar åt mej när du låst mina armar kramar mitt bröst,när jag försöker skaka bort dej klamrar du dej fast pressar dej mot min kropp. Jag försöker slå bort dej men du är starkare än mig, du växer blir större.Mina tankar ropar stumma i förtvivlan,jag gråter tyst hoppas att du inte är skoningslös låt mej gå,du är listig du,som hittade mej.du måste väntat länge på ditt byte.Jag förstår ditt knepp du tar mej när jag är skadad annars har du inte en chans din jävla ångest....

Jag vandrar i spiraler,serpentiner,åttor och cirklar i min väg ut från min trygghet.,
 men ständigt slår jag i och försöker hitta en annan väg,
Jag vet inte om jag vill eller vågar
För i mina laborinter
Är jag trygg,
Där vet jag hur man gör.
Där har man inga krav på mig jag har heller inga på någon annan
Jag kastats och  slungas mot murarna, det finns ingen nåd när jag ska framåt
Det är mörkt ,kallt, men jag vet värmen är där ute.
Jag väljer trots allt blödande att snubbla tillbaks till min trygghet bakom murarna
Bakom mina murar finns också ljus och värme
Där är jag trygg, där kan  jag gömma mig bakom mina mönster av murar

En hyllning till Freja,sniglon och hennes yster!
Kämpa på!



http://se.youtube.com/watch?v=tFBgPoYgfPI

Till mina vänner och anhöriga som läser bloggen,speciellt till er som tror er att ni förstår men ändå inte gör det. När jag läser igenom bloggen förstår jag att det finns vissa ord och meningar som kan upplevas skrämmande och destruktiva. Tänk då på att det är bättre att jag får ur mig all skit,om jag fortsätter att ha alla tankar  själv kommer jag bli tokig.Jag måste vänligt men bestämt avböja all ilska som endel kan känna när dom läser bloggen. Jag ber er läs,lyssna men kom inte med goda råd om jag faktist inte frågar. Jag ber er att respektera mina känslor.Det här är mej det handlar om. För jag älskar livet och människorna runt mej KRAM



                                                                  

Ganska trevlig dag,men förmodligen blir det en lång kväll,känner mig lite uttråckad.Tittar på hunden som för tillfället sover som en stock,han har dragit runt på ett bildäck en timma så han lär nog vara lite mör idag..suck. Jag har tänkt att han ska få lite välbehövliga snygga muskler.Hunden har gjort sitt inget att städa!! Nåväl får väl hitta på något annat. 

Idag känner jag tvivel. Tvivel om mig själv,Tvivel om min omgivning. Vad fan är det för menig med livet????
Jag känner känslor precis som alla andra: Gråt, ilska, sorg, lycka, glädje,vemod,kärlek.Så livet spring inte och gömd dej för mig.Jag orkar inte leka nu...

                                                          



http://se.youtube.com/watch?v=PRKEv6dSbiU

Gott slut med allt vad det innebär, samt Ett gott nytt jävligt bra år önskar jag mig själv och alla andra!!



                                                                    

  Leenden smittar!!  

De är som flunsan
       När någon log mot mig idag   började jag också le

jag rundade hörnet

ONär han också log insåg jag

att jag smittat även honom

Jag tänkte på det där leendet

Och sen insåg jag dess värde  

och någon såg mitt flin  När han också log insåg jag

att jag smittat även honom!!

Jag tänkte på det där leendet

Och sen insåg jag dess värde  

 Ett enda leende som mitt Starta en epidemi

och infektera världen  

Kan resa jorden runt

så om du har ett smil på lut

lämna det inte ensamt utan prut  

Jag är din vän om du försöker förstå mej
Jag är din vän om du respekterar mej
Jag är din vän om du inte tar mej för given
Jag är din vän om du tar dej tid att lyssna
Jag är din vän om du inte försöker fostra mej
Om jag vill ha ett råd,då ber jag om det


Riktiga vänner har man få men dom består
Kram till alla er som förstår!

Jag funderar ofta på vad som är rätt och fel. Det är så lätt att dömma andra människor,fast man inte har deras upplevelser,tankar och värderingar. Om någon frågar mej vad du hatar mest: Svarar jag fördömmande och fördommar.  Men jag tvingas in i den bissara verkligheten att jag:Är också fördömmande mot andra fy skäms...
Jag har ändå en stor förmåga att sudda ut och omvärdera den senaste bilden och uppfattningen av andra,nästan ett överdrivet behov av att förlåta andra. Men trots allt har jag fördommar!

Min son älskar sitt långa hår som är blont mjukt lockigt och busigt,när han vaknar ser det ut som en enda tovboll i nacken.Han älskar också sina smutsiga warp skor. Vi brukar bli osams om hans val av kläder,hur han sköter sitt hår. Ibland försöker jag hjälpa honom med håret:Jag blåser det kammar o h försöker få till en "frisyr".Han blir jättefin,men vad händer! Han går till spegeln kommenterar att han ser ut som en tönt..och så rufsar han till håret så ditt blir som små öronpuffar,blänger på mej och fortsätter med sitt. Suck stön varför gör han inte som jag säger ...En morgon blev vi osams om hans skor,jag hade köpt nya men trots att han var med och prova så fick så klämmer dom pust stön.Jag skriker åt honom-du ser för jävlig ut,vi blir väldigt osams.När vi skiljs vid vägkorset rinner mina tårar. Jag är ledsen för att jag skriker och kommenterar hans utseende. Hela förmiddagen på jobbet har jag ångest,jag vill igentligen ringa till skolan och säga förlåt,men jag har kvar spärren att inte göra det. Typ: Hej är Trollet där jag vill be om ursäkt för att jag var så dum-han har säkert gått vidare i sina tankar.Barn har ju oftast kvar förmågan att leva i nuet..När vi sedan träffas säger jag förlåt-jag ska aldrig mer bråka om skor...