vad ville jag igentligen!!!
Att vara en socialt engagerad varelse betyder mycke skratt smärta och sorg. Jag är otroligt glad för min positiva och optimistiska inställning till människor och livet. Att älska andra människor berikar mitt liv men att ha många männskor i sitt liv betyder också att jag ibland förlorar någon som jag älskar....
fyfan
Natten har varit lång och svår. Smärta i bröstet, kroppen av sorg över att ha mist dej. Du blev tagen för tidigt.Jag har alltid sagt att du är en ängel med hjärta av diamanter,nu har du blivit en ängel. FYFAN vad orättvisst
SVIN SVIN SVIN
JAG ÄR SÅ JÄVLA LEDSEN OCH ARG, FÖRBITTRAD.fÖRTVIVLAD. DET GÖR SÅ JÄVLA JÄVLA ONT I SJÄLEN I HJÄRTAT.SHIT JAG TROR DET HAR BRUSTIT IGEN,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,........................DRAÅTHELVETET
...........
Ärligt talat så känner jag mest för att bara dööö, Tur att jag har en son som håller mej kvar i den här absurda skit världen,
större
Jag tror att jag har fått kliva in i en större värld, i en värld som är större en man tror!
Visst jag kanske inte är född med Adhd, men de tillkortakommanden jag har visar samma symtomer. Jag känner igen hos mig hos andra som beskriver sin adhd.
Jag kanske äntligen får en tillhörighet , sarkastiskt tänkt --Jag kan bli stoppad i ett fack." men facket måste vara stort och töjbart efter som jag har svårt att hålla mig till "normer".
Det är helt plötsligt så häftigt och smärtsamt!!!
Minnen
Ett minne kan vara glädje, smärta, sorg, lycka
Minnen är din existens, minnet är det som knyter ann en känsla
Minne påminner om upplevelser, minnen får dej att undvika det som är obehagligt . Minnet är det som får dej att sakna det som känns tryggt och bra, minnen skapar längtan. Så utan minne är vi inget
.......
Jag pratar
Jag talar
Jag kommunicerar
Jag konvercerar
Jag byter några ord
Men inser att jag har inte fått fram rätt ord, för jag blev bara helt tom.
Jag pratar och tänker timvis på hur jag ska säga det jag känner, men jag kommer bara halvvägs. För det är svårt att sluta vara glad fast man inte är glad, känns bättre att säga något förståndigt, men inser när det är försent att det var inte så förståndigt....... Skit det blev kaos igen!!
Vem
En människa det är jag, men vem är jag?
Vem är det som skrattar, andas ,går,pratar och gråter?
Vem är det som kärleksfullt omhuldar sitt barn?
Tröstar sin omgivning,när den gråter trots han hon själv gråter.
Vem är hon som hjälper dig att bära den tunga smärtan, som blåser ljumna vindar i din själ för att lindra,lindra din smärta trots sin egen smärta.
Kay pollak
Ser på en underbart hemskt känslofylld film: Att få människor att våga genom sitt osjälviska bemötande och så DÖÖR han fyfan- så är det att vara annolunda.............
Utkast: Jag känner ...
Jag känner ett starkt behov av att skriva, men när jag väl gör det är det som att orden har fastnat i avgrunden jag kan inte nå dom jag känner dom så väl ,viskande från mitt inre men jag förmår inte.Om visste hur jag ska göra för att förmedla mitt sanna då skulle jag skrika just. Skrika ut smärtan tills jag blir hel igen, skrika tills jag förtsår vem jag är -Vem du är:jag känner mig krokig som en murgröna som försöker växa sig stor och stark, jag känner mig som en degklump som man hela tiden knådar för att den ska passa i formen men bara rinner ut, som en kladdig äcklg massa....
Utkast: Jag har ...
Jag har inge stora fobier förutom spindlar och FRISÖRER. Jag går inte förrenn håret har trasslat till sig som tuggummi i topparna.Jag hatar HATAR att klippa mig.Nu har det hänt igen jag har fått en ryssmössa.Det går inte att göra ordning någon skaplig frisyr och det går inte ens att dölja eländet med tofs.Imorse när jag var ute med hunden bröt jag ihop.Jag känner mig så otroligt ful.Jag grät mig igenom promenaden och frukosten. Min son konstaterade att du behöve nog gå till frissan igenJA så du blir fin igen. DÅ grät jag lite till.....
Dessutom har jag mustach!!
Debatt
Jämställdhet=Inget Knulla!!
Citat från Debatt
SNÖ!!!
Jag vaknar och känner mig mer rofylld en vanligt,jag är lyckligt lottad som har barn att älska och en familj som älskar mej.Dessutom snöar det idag!! Snö är glädje.Snö är farligt vackert. Snö är som solen den för människor närmare varandra.De flesta blir glada!!!
pust..
Vissa dagar kantas av riktiga bekymmer andra dagar av smärre katastrofer, som tillexempel ett het omdiskuterat ämne TVÄTTSTUGAN!!
Ännu en gång händer det mej. Jag har tagit mej i kragen och bokat grovtvätten.Jag var verkligen tvungen, mofars mattor skulle tvättas. Sagt och gjort fint gick det också ända fram tills jag inser att NÅN NÅGON har inte tagit bort sitt hänglås till torkrummet... Pust stön jag blir pricis vansinnig och ringer jouren för andra gången om samma problem.Kan jag möjligen kontakta personen ifråga? Hallåå det är tre riktigt stora hus som delar på en tvättstuga -om jag ska börja knacka dörr hinner nog mattorna torka under tiden!! Jag får oxårådet att klipp absolut inte upp låset- det är egenmäktigt förfarande Exuseme!!! tork rummet är ju
inte dennes någons,just nu är det faktist mitt. Det är ett faktum jag kan inte göra något.Jag plockar upp alla mattor, och mitt hem förvandlades plötsligt till ett torkrum.
Kontentan av detta.
1 Innan man börjar tvätta se till att få kontakt med den som tvättade innan.
2. Kontrollera så att inget hänglås sitter på dörren.
Jag förstår verkligen att folk har mördat i tvättstugan, man blir så in i hevetet förbannad Men någonstans känns det trevligt att ha "vanliga" vardagsproblem!!!
Så shit happens!!!
Gungigt!
Har varit på jobbet nu ett par dagar,skönt att bara få dyka in i alla arbetsuppgifter! Skönt att få vila hjärnan från alla problem som jag tycker mej ha nu.Allt för att orka vidare, orka genomföra beslut som jag tagit. Jag kommer inte pressa mig på dom punkterna just, jag ska vänta tills jag har stödet för att orka vara konsekvent. Det är trots allt gungigt i mig ångetsen ligger som ett täcke och jag känner mig ganska så känslolös just nu. Jag gör och säger saker som jag vet är på sin plats. Må jag leva i en livslögn enligt andra men jag vet vad jag gör. Jag försöker endast överleva tills jag har fått hjälp att gunga iland.
Glasögon
Ni försöker öppna mina ögon så att jag ska se, Jag vill inte för att jag vågar inte. Det gör för ont. Låt mig blunda så jag slipper känna och se. Jag vill inte se på min förödelse. Jag vet inte hur jag ska ska reparera allt trasigt alla brustna band till livet. Jag vet att jag måste börja se, jag behöv nya glasögon ,dom gamla är spruckna och repiga. Idom ser jag bara svarta tunnlar och ångest.Jag vill lära mig att använda världen på ett finare vis.
Jag
Att vara sann,sann mot sig själv.Hårt slag att inse , hur brutalt äcklig och vidrig jag är mot mig själv. Var tog hon vägen som jag tyckte om? Som älskade sig själv och alla människor, som alltid hade ett gott ord på vägen. Hon som trodde sig vara bra med andra individer. Hon finns inte längre. Det ända som finns kvar är ett konstanterande hon är helt värdelös på relationer. Hon har averkat vännskap på löpande band,inte förstått varför hon alltid står kvar själv.Den bissara sanningen just nu är att hon ville bara vara någon älskad och saknad.Men hon blev sin egen fiende.Minut för minut köpslår hon med sig själv sin egen själ.Och hatar sig själv mer och mer...Jag vill bort härifrån . Please vänta på mig jag kommer tillbaka..till mitt sanna jag.
Ork
Jag befinner mig i ingenmansland mitt ute i havet,det känns som jag håller på att drunknaJag orkar inte simma längre jag vill bara låta mig dras med i dom obarmhärtiga svarta vågorna.Jag skriker inte jag gråter inte. Jag känner ingenting förutom ångest. Det finns ingen hjälp här ute jag måste simma själv till livbåten.Mina krafter är slut.Här finns inget jag måste simma.Jag är så trött.
Jag letar
Just nu tänker jag på en stor chiffonje,med dess hundratals lådor med olika skatter och föremål. Jag står på tå för att hitta den bästa.Men när jag dragit ut den tyngsta lådan inser jag det finns inget jag behöver där heller. För den lådan jag behöver finns längst in gömd,dit har jag ingen nyckel.Men jag ska finna den bland alla små lönnlådor och fack.När jag funnit den kommer jag också få svar på frågorna, jag kommer att förstå svaren som ni försöker ge mig. Men tilldess ber jag om lite överseende,för det tokiga som jag gör.När jag låst upp mitt inre och kasta nyckeln vill jag känna att jag fick faktist hjälp på vägen och här är vi nu. Jag vill att ni ska vara med och kasta nyckeln, fira att jag öppnar mitt hjärta. Jag vet att jag bara kan göra det svåra jobbet själv, men snälla vänd mig inte ryggen.Jag behöver någon att skratta med i pausen så att jag orkar leta efter rätt nyckel.
Vem är jag..
Kan inte skriva just nu, men bilden får tala för sej.
