Glasögon

Ni försöker öppna mina ögon så att jag ska se, Jag vill inte för att jag vågar inte. Det gör för ont. Låt mig blunda så jag slipper känna och se. Jag vill inte se på min förödelse. Jag vet inte hur jag ska ska reparera allt trasigt alla brustna band till livet. Jag vet att jag måste börja se, jag behöv nya glasögon ,dom gamla är spruckna och repiga. Idom ser jag bara svarta tunnlar och ångest.Jag vill lära mig att använda världen på ett finare vis. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0